Vissa läsare kanske faktiskt är intresserade av att se lite mer hur min vardag här fungerar? Har tagit ett par iPhonebilder för att visa lite mer... (ursäkta kvalitén)

1. (Utsikten från vårat köksfönster.) Ghettot, där vi bor. Fyra olika boendeställen finns: Deje, Gräddhyllan, Förorten och Ghettot.

2. Hallen, en smal enkel korridor med köket till vänster, mitt rum rakt fram och toalett vid mig. Finns inte jättemycket att göra med den.

3. Köket, med dörr till det som ska bli vårt vardagsrum, men som ännu inte är klart. Vi planerar att måla om en vägg i köket (förhoppningsvis med kritfärg för att kunna skriva upp saker).

4. Badrummet. Kan säga att det är skönt att ha ett badkar och inte bara dusch! Helt normalt tråkigt-att-beskriva-badrum. Vi ska på något vis lyckas byta ut lampan över badrumsskåpet för att få ett mindre gult ljus.

5. Mitt sovrum. Trivs jättebra här inne, men ska fortsätta fixa. Har hängt upp två affischer, bankat i krokar för smycken och sorterat lite i vita bokhyllan. Den bruna bokhyllan är för närvarande min garderob eftersom den jag har är sned och saknar hyllor. (Har inte orkat felanmäla den än.) Vita skira gardiner, vita möbler och gröna växter för att ljusa upp i rummet. Snygga färgglada textilier för att liva upp lite, och turligt nog matchande träfärger. Krokar på dörren för att lättare få tag i saker.

Vi har en loppis i närheten där vi hittat en del bra saker. Ska dit snart igen för att leta upp mer att fylla vårt enkla mysiga hem med.

När det är "hopp och lek", eller fritid som man normalt sett kallar det, finns det alltid något att göra. Vill man promenera så finns vad jag kallar Lilla Skogen och Stora Skogen. Den Lilla ligger precis runt hörnet och precis vid vattnet. Är det varmt kan hundarna få bada där. Stora Skogen ligger 10 minuters promenadväg bort, och har ett antal upplysta promenad/joggning-slingor om man vill motionera. Men det finns vilda djur där - själv såg jag i helgen vad som måste varit en järv, medan Pari plockade blåbär. Rädslan att stöta på en varg finns nära när man går runt i skogen med hund med sig.

Som hund-fritidssyssla kan man vara med i grupper där man får träna något specifikt. Jag är med i lydnadsgruppen, vi ses på tisdagar. Utöver lydnadsträning i gruppen försöker jag träna titt som tätt för att hålla igång oss. Platsliggningar har jag kört nästan varje dag förra veckan på olika platser, olika lång tid med olika belöningar. Klass 1 moment ska finslipas men vi ska även sätta igång med klass 2 moment är det tänkt. Bland annat rutan är igång.

PS. Jag har faktiskt anmält oss till en lydnadstävling 5/10...!

Lydnaden är något vi även får träna på schematid. "Block" i schemat är hundlektioner. Under de lektionerna får vi lära oss allt ifrån avel och uppfödning till beteende, träningsmetoder och kör oftast praktiskt.

I den just nu största praktiska uppgiften "Eget moment 2" har vi fått i uppgift att lära hunden ett nytt tävlingsmoment. Jag valde rutan. Innan jag satte igång träningen skrev jag en planering på hur jag lägger upp träningen, vad jag använder för tekniker m.m. Vartefter vi tränat ska jag föra loggbok och beskriva hur det går och vad jag t.ex. kan behöva ändra.

På en annan lektion har vi fått testa våra hundar i hur de reagerar på olika belöningar. Teoretiskt har vi bland annat haft en intressant förklaring av förstärkningar positivt och negativt; där positivt är att tillföra något och negativt att ta bort något. Betydelserna vi vardagligen använder de för är "bra" och "dåligt" men i det här sammanhanget fick vi tänka bort det helt. Väldigt intressant!

Utöver hund- och djurlektioner har vi historia, svenska 2 (högskoleförberedande), Pari och jag läser upp matte på fredagar, entreprenörskap och företagande (där vi fått starta våra egna företag) samt idrott. I historia har vi inte haft någon specifik inriktning ännu, i svenskan läser vi om antiken och på idrotten ska vi dels dansa och dessutom ha ett eget träningsschema 8 veckor framöver. Mer om det senare.

Som ni ser på schemat jag ritat tider på så kan vi ibland få håltimmar som ser konstiga ut, men det passar ofta bra in ändå. Vi hinner rasta hundarna extra, träna, gå hem och slappna av lite, hämta något man glömt... ja. På det "gröna schemat" ser ni ett exempel på fredagen där en lektion bytts ut. Istället för matte skulle vi pröva på träningsgrupperna som finns.

Skolmaten är fantastisk! På Säbyholm fick du bara ta en viss mängd och det var sällan man gillade det man åt. Här har vi en ordentlig matsal, många olika rätter att välja på där man får ta hur mycket man vill - och vad som måste vara den bästa servicen! Exempelvis såg en mattant att det fanns en sån där konstigt ihop kokad hård bit spagetti som man inte brukar vilja äta, så hon plockade bort den. Jag har gått i flera antal skolor men aldrig har en mattant gjort så. "Det är bara att äta upp den!" säger de annars.Tydligen ska man också kunna få efterrätter om de gjort någon, än sålänge har det dock inte blivit någon.

Varje morgon hinner jag äta frukost, och varje lunch får jag äta mig hur mätt jag vill. Jag har inte hunnit känna mig hungrig många gånger, som jag gjort i alla andra skolor jag gått på. Jag orkar gå mellan alla byggnader, orkar hålla igång lagom mycket på lektionerna och är ändå inte vrålhungrig däremellan. Helt underbart!

För så många omkring mig och överallt i Sverige är det en självklarhet att man går till skolan. Man skippar någon dag sådär, är sjuk ibland, visst. Men man går dit.

Från det att jag gick i trean "lärde" jag mig att vara borta från skolan. Jag fick stora problem med den skola jag gick i då, problem jag inte tänker ta upp här, men det slutade med att min mamma hade mig hemma istället medan hon försökte få in mig på en ny skola. När jag slutade sexan hade jag börjat vara hemma ibland eftersom jag mådde dåligt. Då blev det inte riktigt som skolk eftersom min mamma sjukanmälde mig. Men vanan att strunta i skolan började redan där.

I stort sett hela min tid på högstadiet skolkades bort. Jag gav ursäkter till alla jag kände medan jag satt hemma och gjorde ingenting annat än att må dåligt rakt igenom. Jag har antalet frånvarotimmar på papper någonstans, men dom timmarna ligger så långt ifrån mig nu. En mörk historik.

Mitt skolkande blev som ett beroende, men samtidigt blev jag ofta missförstådd. De flesta kuratorer och lärare jag har pratat med har kallat mig lat, "det är synd att du varit så lat när du är så smart", fast de i botten inte känt till min egentliga situation. Jag var som nedgrävd i ett mörkt hål. Först såhär i efterhand har jag förstått hur det känns att faktiskt leva.

När jag fick Pixie hösten 2011 och började läsa på IV så gick närvaron upp mer, men det var fortfarande problematiskt till och från. Först när jag började gymnasiet, Säbyholm 2012, började saker lägga sig till rätta. Jag hade enligt vissa lärare en för hög frånvaro, och visst, enligt deras statistik; ja. Men i mitt huvud var det bättre än någonsin förut.

Just här och nu på Forshaga, även om det bara gått två skolveckor, känns det så bra som det någonsin gjort. Min närvaro är full (utöver en dags sjukdom). Allt är på ett annat sätt. Även om jag går i skolan 8.00 - 17.00 vissa dagar så tar jag mig upp av reflex. Jag äter ordentlig frukost och skollunch, sköter mitt liv på det sätt som passar mig för att jag ska orka. Jag har mina psykiska nedgångar men stannar inte hemma för det, inte hittills i varje fall. Och det är inget som känns som att det kommer hända.

Dags att skriva igen. Till mitt försvar skrev jag faktiskt ett inlägg tidigare och berättade om mina första dagar i Forshaga, men tyvärr ville inte mitt WiFi att det skulle publiceras. Utöver det har jag varit upptagen med att finna mig tillrätta här!

Lite mer än två veckor har vi bott här nu. Vi har hunnit bli hemma i miljön runtomkring och i lägenheten. Jag delar med en klasskompis som heter Elina. Hon har en busig amstaffhane som heter Billy. Pixie har svårt att acceptera hans knäppa lekinviter och nosande i hennes rumpa, men det har ändå gått bra.

Forshaga har otroligt vackra miljöer. Vi har en ordentlig runt hörnet, Klarälven vid sidan om vägen till stallet, dimma om morgnarna, upplyst joggingslinga i en större skog mindre än 10 minuter bort. Jag har hamnat mitt i min egen fantasiplats jag velat bo på de senaste månaderna.

Utöver skolarbete, hundpromenader och träning, städning och diskning har vi hunnit fira två födelsedagar. Åttonde september fyllde Pari 17 år så jag föreslog att vi skulle dra ihop ett gäng och överraska henne med tårta. Och så i torsdags den tolfte fyllde Elina också 17 år, så hon fick en pannkakstårta. Det känns verkligen skönt att jag hittat mitt stabila kompisgäng att umgås med. Allt det sociala bara flyter på, så jag kan fokusera på skol- och hushållsarbete utan att känna mig utanför eller osocial.

Skolan är kanonbra! Två fulla schemaveckor har vi haft, det har varit småslitigt att ta sig mellan stallet matsalen skolhuset och hem. Men motion kan vi i varje fall säga att vi fått gott om. Benen krampar då och då av ovana vid så mycket intensivt promenerande, hehe. Men det finns gott om bra mixade vägar att springa på. Jag vill sätta igång och springa intervaller, vilket jag gjorde på idrottslektionen i måndags. Jätteskönt och kul!

Vi har schemalagd hundträning nästan varje dag och två olika planer att träna på.

Vi har satt igång med UF och att skapa egna företag.

Vi har ett överskott på träningsgrupper på fritiden att välja bland; jag är hittills med i lydnadsgruppen.

Vi har långa dagar, vilket blir långdraget ibland. Men vi får ibland långa håltimmar där vi kan gå hem eller träna på planerna.

Vi kan träna på gym hur mycket vi vill, man betalar 100kr för en nyckel och får tillbaka hundringen vid terminsslutet. Samma sak till stallet; 50kr för en nyckel så man kan gå in i stallet för att boxträna hunden, låna träningsredskap eller agilityutrustning m.m.

Alla hundar har en egen box som man inreder och städar i slutet på veckan. Hundinlämning sker 8:00 varje dag, sen hämtar man hunden lite beroende på schematider och sådant. Det har funkat förvånansvärt bra med Pixie, men hon blir helt extatisk när jag hämtar henne (såklart). Jag är bara glad att hon inte är totalt olycklig.