Just nu sitter jag och kikar runt på Frida Forsbergs hemsida. Jag är usel på att läsa andras bloggar och vardagliga uppdateringar men ibland tar jag en längre titt på någon intressant sida.

Men nu blir jag sådär underbart inspirerad. Frida skriver om mycket träning och avel såklart, hur hon går tillväga med saker i träningen, vilken nivå hon ligger på osv. Sen blir det ju inte sämre av att hon tar så otroligt vackra bilder och skapar andra bra saker (som Tollargalleriet, namnhalsband eller rasboken)! Och hennes flickro är så söta, Poppel och Kula. Av vad jag sett och läst om Kula utseende- och träningsmässigt så är hon definitivt en tik jag skulle kunna ta valp från.

Nyss bläddrade jag förresten förbi ett inlägg om hur hon har delat upp träningsdagar; måndagar agility, tisdagar lydnad, onsdagar jakt till exempel. Det känns som ett bra upplägg för oss att börja med! Att oavsett vart vi befinner oss - bara inomhus, på parkeringen utanför, långt hemifrån - så ska vi träna just det som står på schemat. Och dela upp det vi måste jobba på och faktiskt jobba på det. Sen beror det ju lite på, vissa saker kanske inte går för att man t.ex. behöver en agilitybana.. Men då får jag försöka anpassa det till vart vi brukar befinna oss en viss dag!

Träningssuget bara ligger och trycker på nerverna. Har hunnit prata med ett antal personer om träning i Väsby-hallen, vill försöka boka in minst två träningstillfällen och köra både lydnad och agility. Träningskompisar är också viktigt! Känns som jag skaffar mig fler och fler, det är superkul och nyttigt. Vi behöver variation.

Flera undrar antagligen varför jag inte börjat träna redan. Jag blir också så skamsen över mig själv när jag läser på hundträningsbloggar hur andra tränar flera gånger om dagen, lyckas hit och dit med ditten och datten. Det gör mig avundsjuk. "Jamen börja komma ut och träna då?!" Det är inte så jävla lätt kan jag säga.

Jag bor mitt i centrala Stockholm, mitt på Södermalm. Vi har ett stort byggarbete precis i vår (tidigare vackra) allé utanför huset, betong överallt, en ful parkering utanför mitt fönster. Närmsta park är under vår, sommar och höst bokstavligen fylld av skit, hundpiss, olydiga hundar med sina minst lika olydiga hundägare som springer lösa fast dom uppenbarligen inte blivit tränade ordentligt till att lyssna.

På Säbyholm har jag i alla fall naturen utanför dörren, det hjälper otroligt. Just nu är det jobbigt för att vi kommer hem vid fem tiden, ska fixa middag (när köket är proppfullt), plugga. Ibland har man tvätt, städning, måste åka och handla, husmöten. Inte nog med det så har det redan hunnit blivit mörkt när man käkat - och lider man av paranoid mörker rädsla är det inte kul.

Men efter påsklovet kommer det bli ännu ljusare, treorna åker på praktik så det blir mindre rörigt i köket och snart försvinner förhoppningsvis (!!!) snön. Då kommer vi träna agility och lydnad tills vi storknar. Jag ska kicka igång dummy-träningen med Frida. Till efter lovet vill jag ta med klövar och blod och lägga viltspår med några andra. Just nu ser allt så mörkt och ångestfyllt ut men jag vet att det blir bättre snart...

Som sagt, trots att Weebly laggat i två dagar nu så har jag kämpat på med en ny design och jag är nöjd! Vårgrönt, uppljusat, ny meny och lite annat ändrad.

Igår blev en promenad till Tanto med Choko, Eva och dottern Kajsa i barnvagn. Fint soligt väder, Kajsa fick mata fåglarna och jag tog hand om hundarna. Pixie blev galen över att inte få springa i lös men löper man så gör man...

(Ursäkta att det inte blev någon uppdatering igår eftermiddag som jag lovade, Weebly laggade och har gjort det även idag. Men som ni ser är hemsidan ändrad! Jag bestämde mig för att kämpa mot internet-lagget idag och köra ändå, och jag är nöjd.)

Hahaha ja den här sista... har inte riktigt någon kommentar. Glad påsk typ?

Nu är jag hemma och har äntligen lov! Och igår var glädjen som alltid stor när jag fick träffa fröken bus som varit hemma pga löpet. Den glädjen slår allt. <3

I eftermiddag ska jag uppdatera hemsidan på några olika ställen, både med tankar, beslut och bilder.

Men nu bär det av ut på promenad med Choko och Eva i vårsolen, sen blir det fika hemma. Ikväll måste jag också se till att plugga plugga plugga..

I förrgår blev det en långpromenad till Rösaring och runt en del andra ställen. Precis som jag trodde var Pixie duktig på att spåra iväg titt som tätt - för att sedan inte komma tillbaka på en stund. Sen plötsligt kunde hon dyka upp igen bakom nån buske! Det var mest bajs och en del vilda spår som uppbehöll henne. Den första kan jag säga gjorde mig frustrerad in i benmärgen... usch.

Jag är så glad att jag kunnat stanna den här helgen, det var verkligen skönt jämfört med att sitta instängd i en lägenhet och inte vilja gå ut i den äckliga stan. Och även om jag åker en bit till något ställe för promenad så är det aldrig tillräckligt. Det är fortfarande bilar här och där, människor med sina ohyfsade hundar i flexikoppel, och massa annat skit jag inte vill ha att göra med. På promenaden i lördags var det sådär tyst att man bara.. jag vet inte vad, men skönt var det. Perfekt.

Idag fick vi sol, blå himmel och ordentligt med vind. Vi har promenerat från Bro till Säbyholm, perfekt långpromenad i det fina vädret! Och annars har jag lagat och ätit mat, kollat film med Skoga-tjejerna och nu ska jag sova. Fått dras med menssmärtor hela dagen också. Kan bara hoppas att det är bättre tills imorgon.

Pixie hatade att behöva åka pendeltåg igen, och det är verkligen ordentlig rädsla. Hon ville inte gå från skolan till pendeltåget; bara bromsade. Så fort hon hörde pendeltåg svischa förbi stannade hon och ville inte gå. På pendeln skakade hon mycket, mest Häggvik-Karlberg och mindre efter att vi bytt tåg. Som sagt, buss och tunnelbana fixar hon men pendeltåg och bilar är skitpest! Funderar på om det är att det låter så mycket om dom? Tunnelbana och buss är ändå relativt tysta färdmedel.

Imorn åker vi iaf tåg igen tillbaka, då blir det mer träning av det där.

På morgonen börjar vi 10.00 så jag har ca 1,5 timmes tid att spendera efter att bussen släppt av oss. Då ska jag fota djuren igen! Någon gång snart får jag förhoppningsvis tid att redigera djurbilderna så kan jag lägga upp dom här. :) Ormar, skäggagam, sköldpaddor, geckos, chinchillor, hamstrar och olika fåglar. När det blivit varmare ska jag börja fota hundträningar utomhus.
(Jag håller alltså på att fota till skolans hemsida om jag inte skrev det...)

Det har varit en rätt lugn vecka hittills, men Pixie har börjat löpa (både skönt/kul och tråkigt). Jag är glad att det blev nu och inte under sommaren. Men tråkigt är det också.

1. Hon ska bli hämtad av mamma på måndag och få vara hemma. Hanhundarna på skolan blir tokiga och ingen vill riktigt ha med min lilla menshund å göra. :( Kommer bli en tom vecka. <3

2. Vi måste ännu en gång skjuta upp röntgen, samma orsak som förra året. Löpet och skendräktigheten kan tydligen ändra på hur höftlederna ser ut, att "tiken gör sig redo för att föda valpar under skendräktigheten". Helen pratade med Annika och båda tyckte det verkar bäst att vänta. Känns så trist..

Men nu ska vi i alla fall vara positiva! Denna helg fick vi lov att stanna på internatet så vi ska ta myspromenader över fälten, kolla film, laga mat, hundträna, plugga. Mycket bättre än hemma i tråkstan!!

Jovars, det går väl bra! Nu finns det en del tricks och lydnadsgrejer att kryssa av.

Sitt, ligg och plats såklart. "Vacker" - sitt vackert. Snurra, vacker tass och andra tassen. "Är du trött?" (= lägger huvudet i knäet). Koncentrationsövningar som godis på tassar och nos, funkar även nästan på "vacker"! Och "rektorn" hehe - hon skäller. Emma var rolig nog att hjälpa till att lära in det.

Vi jobbar på backa (snart kan hon även det bra), stå (nej hon kan fortfarande inte det...) och jag vill lära henne spela död men det har gått trögt. Flera i skolan brukar träna henne, har försökt få dom att lära henne också men det blir aldrig färdigt. Jaja.

Nu sitter jag och är nostalgisk; kollar igenom gamla valp bilder från 2011. Blir lite smått kärleksfull. Mitt lilla knyte som gick från att vara en mini-bus-fluff-valp till en superduktig fullvuxen vovve så fort. Tre månader kvar till två-årsdagen, herregud...! Men glad är jag, att ha en så ordentlig hund som jag litar på och kan jobba med, som alltid finns där när jag behöver henne.