Denna vecka har som vanligt blivit rörig, och är svår att sammanfatta.
Lydnadsmässigt har vi tränat vidare en gång i inomhushallen, samma saker som förut men ingen snygg tävlingsträning. Rutan, hopp över hinder, fritt hopp över hinder, apportering med hopp över hinder, klass 1 och 2 apporteringar. Efter några repetitioner började jag försöka mig på fjärren (klass 2 och 3) vilket gick helt åt helskotta. Imorgon, tisdag, ska jag och Pixie gå till lydnadsgruppen som startar upp för i år igen. Där hoppas jag kunna få bra hjälp med fjärrdirrigeringen!

Fortfarande ingen lista gjord över momenten och vår framgång för varje del. Jag har fortfarande inte heller förberett något skriftligt för avelsgruppen jag håller i, det får helt enkelt bli vad det blir för jag orkar inte. Gruppen är ikväll 19.30 igen, första gången var en vecka sedan och bara ett fåtal personer dök upp. Mycket tråkigt. Hoppas på fler denna gång. Jag har valt att diskutera ärftlighet - mentalt, fysiskt, sjukdomar, mentalitet etc. Vad är värt att riskera, vad är inte. Det lär bli ganska intressant, ett ämne jag även planerar fortsätta på nästa vecka.

Ärligt måste jag väl även säga att jag är smått uttråkad av bloggning om hund. Vem vet, det kanske är en fas eller helt enkelt något som inte passar mig längre. Eller aldrig har gjort. Jag älskar att skriva, men ämnet känns inte riktigt skriftligt lockande...

Vår bibliotekarie på skolan har pratat om att starta en bokblogg vilket har taggat igång mig desto mer. Jag är trots allt ett läsfreak, när tiden tillåter det. I helgen fick jag äntligen - efter månader av sån inåtvänd stress att jag inte ens klarat av att öppna en bok - tid och ork att läsa. En triologi blev det, 1224 sidor på knappt 3 dygn. (PS. Jag har såklart även varit ute med hunden och gjort annat däremellan!) Det drog verkligen igång en sida hos mig som jag tycker om, en tänkarsida, som likt ett monster kräver mer böcker att sluka. Därför funderar jag på om jag ska fråga om jag får hjälpa till lite mer med den tilltänkta bokbloggen istället. Har sagt redan från början att jag vill skriva inlägg att dela men något mer skulle jag gärna hjälpa till med. Vi får se!

"Det här med agility har varit upp och ner under det senaste året. Ena stunden är jag 100% på, i nästa funderar jag på att ta det lugnt. Det har även varit problem med att Pixie kan vara för hög för medium och då har jag inte velat tävla alls.

I början av året nu sa jag att mina största mål skulle vara fokus på lydnad och bli startklara i agility. Igår tränade vi i inomhushallen, vilket blev väldigt jobbigt. Pixie bokstavligen skriker och flåsar i stress när andra hundar kör, hon skalltjuter på plan och är så stressad till en början att hon får svårt att fokusera (vilket också påverkar mitt fokus.) Jag vet mycket väl att det skulle gå att träna, jag vet att hon blir lite mindre stressad när hon gjort något aktivt innan träning och vartefter man försökt lugna henne. Men det känns så onödigt.

Därför har jag bestämt mig att med lås på händerna hålla mig ifrån agilityn helt. Och nu tänker jag inte ändra mig; om jag får för mig att "lite agility får jag ändå köra idag" så ska mina kompisar få brotta ner mig om det är vad som krävs. (Jag har ju verkligen kommit att älska sporten.) Vi ska satsa ALLT på lydnaden, varje träning vi har. Nya moment till högre klasser, finslipa 1:ans moment och tävla till oss bättre priser än förr!"

Det här la jag precis upp på Facebook.

Min magkänsla bara säger åt mig "skit i agilityn nu, hur surt det jävla äpplet än känns att bita i". Vi behöver verkligen ge järnet i lydnaden, och nu får det bli så 2014. Min gamla mål jag la upp här efter nyår får strykas. Börja om från noll.

Jag är förresten en person som överlag går mycket på magkänsla. Ni vet hur vissa säger ibland att de bara känner på sig nåt, magkänslan? Hur psycho det låter. Men jag är en sån, och min magkänsla har haft rätt i så många situationer - stora som små. Det känns dessutom snällast mot Pixie som går upp så mycket i varv utan att riktigt kunna lugna ner sig. Fortfarande kan jag ju träna vid agilityplaner; att hon ska vara passiv eller köra lydnad. Så att hon i alla fall vänjer sig vid att andra kan få träna i närheten utan att hon blir hysterisk.

Vi var som sagt i inomhushallen igår. Vi började med agilityn och avslutade med lydnad.

Pixie och jag körde ett blandat pass tävlingsträning med;
fritt följ - ställande - inkallning - läggande - hopp över hinder - tandvisning - rutan

Det fria följet har sina skeva punkter där hon sitter snett. Ställandet måste jag verkligen träna stadga på, precis som förut. Tandvisning måste vi börja träna med okända människor. Sista övningen fick vi träna lite på med klicker. Jag hade inte kört rutan sen i höstas. Hon ville som förra året först apportera vänstra första konen. Men vi tränade vidare på det. Tänker inte skriva så invecklat om träningen, eftersom jag kommer behöva skriva om en mer långsiktig plan över hur lydnaden ska se ut under vinter/vår.

I början av veckan blev flytten till Josefines lägenhet äntligen klar, och är nu alltså inte bara hennes utan VÅRAT ställe ;)
Lägenheten är exakt likadant utformad som den förra, men jag har det större rummet + att badrummet saknar badkar. Och jag har PERSIENNER. Trodde aldrig jag skulle sakna något så simpelt någonsin. Jag har även passat på att inreda det här rummet lite mysigare än mitt gamla.

Knäppte några foton jättefort och gjorde en slideshow av dom här. Observera att jag typ aldrig tagit såhär fula bilder och visat förut. Blixt, snett, helt ofixat... men det visar i alla fall hur det ser ut. Så ni får överleva. ;-)

I mitt rum ska en spegel hängas upp och sen ska jag montera ett eget mindre skrivbord och bli av med det stora fula. Den vita byrån hjälpte Pari och Josefine till att montera, hade aldrig blivit av utan dem kan jag säga. Så jäkla usel jag är på att bygga ihop möbler!!

Tre dagar har vi varit i Forshaga och allt möjligt har redan hunnit hända.

Det har blivit bestämt att jag ska flytta in hos Josefine (som gick i min klass på Säbyholm) och Lattja, hon kommer dessutom ha Choko efter sportlovet!

Jag har motionerat ordentligt och fått hjälp av Rebecca att påbörja ett träningssug och se till att jag kommer äta bättre. Jag ska maila min PT, som jag visserligen inte tränat hos på jättelänge, och se om hon kan sätta ihop ett träningsprogram åt mig.

På onsdag ska jag träffa skolkuratorn för att få hjälp med plugget som är det som går dåligt just nu. Jag måste dels börja bli effektivare under skoltid, komma på en lösning även om jag är trött eller har svårt att koncentrera mig.

Mitt schema ser för närvarande superkonstigt ut, allas gör förresten det. Så jag hoppas att dom fixar det snart.

Onsdagen började asdåligt, jag klarade inte av att ta mig till förmiddagslektionen då vi skulle ha en presentation. Men i nuläget känns allting kanonbra, ska se till att det håller i sig! 👍 Vill ha bättre närvaro nu!!!

Lydnad
- Vi ska ta det förstapris vi aldrig tog 2013 i LKL1. Efter det har jag två    olika alternativ att välja på som är oklara ännu.
Alternativ #1 är att ta en första titel, LP1.
Alternativ #2 är att starta LKL2 när vi tagit förstapriset i LKL1.

Träning:
- Vi ska tävlingsträna med folk som kan stötta och peppa mig till att bli mindre nervös så att vi klarar tävlingarna bättre.
- Vi ska träna platsliggningar kontinuerligt för att minska förväntningarna.
- Vi ska träna låsta framtassar.
- Vi ska träna in moment till LKL2 (dels för att bli redo, men också för att göra lydnaden rolig med att inte bara träna 1:ans moment).

Fysisk träning är en annan viktigt punkt i år. Gymma, träna enkelt hemma men framförallt springa. Jag vill få bättre kondition och mer muskelstyrka. Pixie kommer få följa med och springa också för att bättra hennes kondition och uthållighet. Springa framför eller bredvid en cykel skulle ge extra  bra träning för henne, så jag ska se om jag kan hitta en billigt eller låna någons.

Ännu ett år borta fortare än jag hunnit blinka (typ). De senaste månaderna i Forshaga har varit alltifrån roliga till stressiga. Bloggen har verkligen fått en paus, men jag har helt enkelt inte orkat. Nu försöker jag komma på ett bra sätt för att fortsätta skrivandet mer kontinuerligt samtidigt som jag ska orka leva ordentligt utanför datorn.

Som det ser ut nu kommer jag ha hundträning i form av lydnad och agility, en egen efter-skolan-grupp, en hög skolarbete + allt annat som städning, matlagning, långpromenader, ta hand om mig själv, skulle gärna börja hinna läsa böcker igen och så främst att få sömn! För majoriteten människor är det här något som bara rullar på utan större problem. Men alla är ju inte likadana. Min idé just nu är i alla fall att blogga en gång i veckan (lördag eller söndag typ) som en "hänt i veckan"-uppdatering. Vad sägs om det?

Här kommer i alla fall en liten återblick... ;-)

2013 började med en flytt till Häggvik, från att ha haft skolan utanför Bro. Till en början bodde jag hemma men eftersom jag verkligen ville ha naturen och internatlivet så såg jag till att få flytta till riktiga Säbyholm igen (de hade ju kvar två av internaten). Började bo på Skoga med jag minns inte hur många tjejer, där det var livat dygnet runt. Jag fick en så perfekt vinter-vår-sommar-termin på Säbyholm som man bara kan. (Ja - jag blir nästan gråtfärdig, lite klyschigt nostalgisk sådär.) Jag hade max en vecka jag mådde dåligt under hela terminen, sen var det bara glädje rakt igenom! Alla 1:or och 2:or åkte till Järvsö och hade skitkul; Pari och jag klättrade upp för skidbacken för att uppleva utsikten, och det var det mer än värt. Efter vinter kommer ju vår, och det var efterlängtat. Tyvärr skadade Pixie tassen i en dramatisk rulltrappsolycka men klarade sig bra. Alla 1:or åkte till Bogesund och tältade, också jättekul. Inte möjligtvis att sova obekvämt och vakna 5:00 av ryggskott men allt annat... Jag har fått umgås mycket med skolans smådjur och fått en liten förkärlek till ödlor hehe. Jag har haft kul med så många nya människor, haft vattenkrig, festat, flyttade från Skoga till Birka. La viltspår med klassen. Fotade studenter. Säbyholm är så mycket kärlek. <3

Sommarlov och värme. Min "kusin" Zoë landade i Sverige (Från Minnesota, USA) i mitten på juli för att stanna ca en månad. Vi besökte en hel del ställen, bland annat sommarparadiset Finnhamn! Men lite hundträning med kompisar hann jag och Pixie också med. :-)

Tollarspecialen i augusti hölls i Skåne, och var precis som året innan jätterolig! Vi tävlade i agility och utställning (disk i agility och 2:a placering utställning). Vi träffade många hundar med ägare. Hanna och Melwin som vi inte träffat på ett år (!) kom i sällskap med husky-valpisen Yoda & husse Kristoffer, samt Hannas pojkvän Sebastian. Det var verkligen skoj att få ses igen! Pixies syrra Tippa tävlade lydnad med matte Johanna, kul att få se dem in-action också. Bredvid den väldigt vita Tippa är en ståtlig bild på en ståtlig lillebror Hugo som kom med matte Julia ända från Boden. Efter agilityn på lördagen hann vi med en systerbild med tillhörande kennelmamma Helen. Så hann jag knäppa en hel del mer foton på utställningsdagen, många kusiner och systrar men även fina mormor Toppa.

...och efter sommar kommer höst, en höst som var planerad att vara i skolan i Häggvik, vi skulle gå en agilitykurs och bli mer aktiva på Skarpnäck HU och komma ut på tävlingar i Stockholmsområdet. Istället flyttade jag, Pixie, Pari och Tyson till Värmland för att börja studera på ForshagaAkademin Hundsport! Nu har vi hunnit få en termin där och haft det väldigt blandat. Det har gått upp och ner från dag till dag, men mycket har varit positivt. Framförallt miljöombytet. Att bo i ett litet samhälle med mer skog än hus runtom är perfekt för oss.

Och så blev det jullov, födelsedagsfirande, julafton, nyår imorgon och min födelsedag om mindre än en vecka. Om en vecka är vi tillbaka i Forshaga. Året har verkligen flugit förbi! Inte mycket speciellt har hänt egentligen, mest småsaker som påverkat det här året. Utöver flytten tvärs över landet då. ;-)

2014
"Go with the flow"-stilen känns ganska rätt för det kommande året, men lite struktur är väl aldrig fel. Jag måste bara höja min motivation för att klara av att ha mål. Att tävla (och lyckas) ligger högt på listan idag.

*Lydnaden. Nu ska det fanimej gå!!
Träningsgrupp på måndagar. Mer regelbunden - men inte tråkig! -     träning. Lp1 eller start i lkl2 direkt efter 1:a pris.
*Agilityn. Börja ta det mer seriöst. Alla hinder ska sitta; kontaktfält, hindersäkerhet, mindre skrik och mera självständighet. Konditionen ska också tränas upp.
*Plugg. Få hjälp av skolan och bli bättre på att inte skjuta upp saker.
Det största målet för mig själv under det här året är att jag måste lära mig hantera press bättre. Under hösten har jag gått upp i så hög stressnivå att jag fått ont i magen och huvudet, blivit stel i muskler och leder, och ibland varit nära på att bara ge upp helt som för ett par år sen. Jag ska få saker gjorda men utan att gå upp i stress.

Vissa läsare kanske faktiskt är intresserade av att se lite mer hur min vardag här fungerar? Har tagit ett par iPhonebilder för att visa lite mer... (ursäkta kvalitén)

1. (Utsikten från vårat köksfönster.) Ghettot, där vi bor. Fyra olika boendeställen finns: Deje, Gräddhyllan, Förorten och Ghettot.

2. Hallen, en smal enkel korridor med köket till vänster, mitt rum rakt fram och toalett vid mig. Finns inte jättemycket att göra med den.

3. Köket, med dörr till det som ska bli vårt vardagsrum, men som ännu inte är klart. Vi planerar att måla om en vägg i köket (förhoppningsvis med kritfärg för att kunna skriva upp saker).

4. Badrummet. Kan säga att det är skönt att ha ett badkar och inte bara dusch! Helt normalt tråkigt-att-beskriva-badrum. Vi ska på något vis lyckas byta ut lampan över badrumsskåpet för att få ett mindre gult ljus.

5. Mitt sovrum. Trivs jättebra här inne, men ska fortsätta fixa. Har hängt upp två affischer, bankat i krokar för smycken och sorterat lite i vita bokhyllan. Den bruna bokhyllan är för närvarande min garderob eftersom den jag har är sned och saknar hyllor. (Har inte orkat felanmäla den än.) Vita skira gardiner, vita möbler och gröna växter för att ljusa upp i rummet. Snygga färgglada textilier för att liva upp lite, och turligt nog matchande träfärger. Krokar på dörren för att lättare få tag i saker.

Vi har en loppis i närheten där vi hittat en del bra saker. Ska dit snart igen för att leta upp mer att fylla vårt enkla mysiga hem med.

När det är "hopp och lek", eller fritid som man normalt sett kallar det, finns det alltid något att göra. Vill man promenera så finns vad jag kallar Lilla Skogen och Stora Skogen. Den Lilla ligger precis runt hörnet och precis vid vattnet. Är det varmt kan hundarna få bada där. Stora Skogen ligger 10 minuters promenadväg bort, och har ett antal upplysta promenad/joggning-slingor om man vill motionera. Men det finns vilda djur där - själv såg jag i helgen vad som måste varit en järv, medan Pari plockade blåbär. Rädslan att stöta på en varg finns nära när man går runt i skogen med hund med sig.

Som hund-fritidssyssla kan man vara med i grupper där man får träna något specifikt. Jag är med i lydnadsgruppen, vi ses på tisdagar. Utöver lydnadsträning i gruppen försöker jag träna titt som tätt för att hålla igång oss. Platsliggningar har jag kört nästan varje dag förra veckan på olika platser, olika lång tid med olika belöningar. Klass 1 moment ska finslipas men vi ska även sätta igång med klass 2 moment är det tänkt. Bland annat rutan är igång.

PS. Jag har faktiskt anmält oss till en lydnadstävling 5/10...!

Lydnaden är något vi även får träna på schematid. "Block" i schemat är hundlektioner. Under de lektionerna får vi lära oss allt ifrån avel och uppfödning till beteende, träningsmetoder och kör oftast praktiskt.

I den just nu största praktiska uppgiften "Eget moment 2" har vi fått i uppgift att lära hunden ett nytt tävlingsmoment. Jag valde rutan. Innan jag satte igång träningen skrev jag en planering på hur jag lägger upp träningen, vad jag använder för tekniker m.m. Vartefter vi tränat ska jag föra loggbok och beskriva hur det går och vad jag t.ex. kan behöva ändra.

På en annan lektion har vi fått testa våra hundar i hur de reagerar på olika belöningar. Teoretiskt har vi bland annat haft en intressant förklaring av förstärkningar positivt och negativt; där positivt är att tillföra något och negativt att ta bort något. Betydelserna vi vardagligen använder de för är "bra" och "dåligt" men i det här sammanhanget fick vi tänka bort det helt. Väldigt intressant!

Utöver hund- och djurlektioner har vi historia, svenska 2 (högskoleförberedande), Pari och jag läser upp matte på fredagar, entreprenörskap och företagande (där vi fått starta våra egna företag) samt idrott. I historia har vi inte haft någon specifik inriktning ännu, i svenskan läser vi om antiken och på idrotten ska vi dels dansa och dessutom ha ett eget träningsschema 8 veckor framöver. Mer om det senare.

Som ni ser på schemat jag ritat tider på så kan vi ibland få håltimmar som ser konstiga ut, men det passar ofta bra in ändå. Vi hinner rasta hundarna extra, träna, gå hem och slappna av lite, hämta något man glömt... ja. På det "gröna schemat" ser ni ett exempel på fredagen där en lektion bytts ut. Istället för matte skulle vi pröva på träningsgrupperna som finns.

Skolmaten är fantastisk! På Säbyholm fick du bara ta en viss mängd och det var sällan man gillade det man åt. Här har vi en ordentlig matsal, många olika rätter att välja på där man får ta hur mycket man vill - och vad som måste vara den bästa servicen! Exempelvis såg en mattant att det fanns en sån där konstigt ihop kokad hård bit spagetti som man inte brukar vilja äta, så hon plockade bort den. Jag har gått i flera antal skolor men aldrig har en mattant gjort så. "Det är bara att äta upp den!" säger de annars.Tydligen ska man också kunna få efterrätter om de gjort någon, än sålänge har det dock inte blivit någon.

Varje morgon hinner jag äta frukost, och varje lunch får jag äta mig hur mätt jag vill. Jag har inte hunnit känna mig hungrig många gånger, som jag gjort i alla andra skolor jag gått på. Jag orkar gå mellan alla byggnader, orkar hålla igång lagom mycket på lektionerna och är ändå inte vrålhungrig däremellan. Helt underbart!

För så många omkring mig och överallt i Sverige är det en självklarhet att man går till skolan. Man skippar någon dag sådär, är sjuk ibland, visst. Men man går dit.

Från det att jag gick i trean "lärde" jag mig att vara borta från skolan. Jag fick stora problem med den skola jag gick i då, problem jag inte tänker ta upp här, men det slutade med att min mamma hade mig hemma istället medan hon försökte få in mig på en ny skola. När jag slutade sexan hade jag börjat vara hemma ibland eftersom jag mådde dåligt. Då blev det inte riktigt som skolk eftersom min mamma sjukanmälde mig. Men vanan att strunta i skolan började redan där.

I stort sett hela min tid på högstadiet skolkades bort. Jag gav ursäkter till alla jag kände medan jag satt hemma och gjorde ingenting annat än att må dåligt rakt igenom. Jag har antalet frånvarotimmar på papper någonstans, men dom timmarna ligger så långt ifrån mig nu. En mörk historik.

Mitt skolkande blev som ett beroende, men samtidigt blev jag ofta missförstådd. De flesta kuratorer och lärare jag har pratat med har kallat mig lat, "det är synd att du varit så lat när du är så smart", fast de i botten inte känt till min egentliga situation. Jag var som nedgrävd i ett mörkt hål. Först såhär i efterhand har jag förstått hur det känns att faktiskt leva.

När jag fick Pixie hösten 2011 och började läsa på IV så gick närvaron upp mer, men det var fortfarande problematiskt till och från. Först när jag började gymnasiet, Säbyholm 2012, började saker lägga sig till rätta. Jag hade enligt vissa lärare en för hög frånvaro, och visst, enligt deras statistik; ja. Men i mitt huvud var det bättre än någonsin förut.

Just här och nu på Forshaga, även om det bara gått två skolveckor, känns det så bra som det någonsin gjort. Min närvaro är full (utöver en dags sjukdom). Allt är på ett annat sätt. Även om jag går i skolan 8.00 - 17.00 vissa dagar så tar jag mig upp av reflex. Jag äter ordentlig frukost och skollunch, sköter mitt liv på det sätt som passar mig för att jag ska orka. Jag har mina psykiska nedgångar men stannar inte hemma för det, inte hittills i varje fall. Och det är inget som känns som att det kommer hända.

Dags att skriva igen. Till mitt försvar skrev jag faktiskt ett inlägg tidigare och berättade om mina första dagar i Forshaga, men tyvärr ville inte mitt WiFi att det skulle publiceras. Utöver det har jag varit upptagen med att finna mig tillrätta här!

Lite mer än två veckor har vi bott här nu. Vi har hunnit bli hemma i miljön runtomkring och i lägenheten. Jag delar med en klasskompis som heter Elina. Hon har en busig amstaffhane som heter Billy. Pixie har svårt att acceptera hans knäppa lekinviter och nosande i hennes rumpa, men det har ändå gått bra.

Forshaga har otroligt vackra miljöer. Vi har en ordentlig runt hörnet, Klarälven vid sidan om vägen till stallet, dimma om morgnarna, upplyst joggingslinga i en större skog mindre än 10 minuter bort. Jag har hamnat mitt i min egen fantasiplats jag velat bo på de senaste månaderna.

Utöver skolarbete, hundpromenader och träning, städning och diskning har vi hunnit fira två födelsedagar. Åttonde september fyllde Pari 17 år så jag föreslog att vi skulle dra ihop ett gäng och överraska henne med tårta. Och så i torsdags den tolfte fyllde Elina också 17 år, så hon fick en pannkakstårta. Det känns verkligen skönt att jag hittat mitt stabila kompisgäng att umgås med. Allt det sociala bara flyter på, så jag kan fokusera på skol- och hushållsarbete utan att känna mig utanför eller osocial.

Skolan är kanonbra! Två fulla schemaveckor har vi haft, det har varit småslitigt att ta sig mellan stallet matsalen skolhuset och hem. Men motion kan vi i varje fall säga att vi fått gott om. Benen krampar då och då av ovana vid så mycket intensivt promenerande, hehe. Men det finns gott om bra mixade vägar att springa på. Jag vill sätta igång och springa intervaller, vilket jag gjorde på idrottslektionen i måndags. Jätteskönt och kul!

Vi har schemalagd hundträning nästan varje dag och två olika planer att träna på.

Vi har satt igång med UF och att skapa egna företag.

Vi har ett överskott på träningsgrupper på fritiden att välja bland; jag är hittills med i lydnadsgruppen.

Vi har långa dagar, vilket blir långdraget ibland. Men vi får ibland långa håltimmar där vi kan gå hem eller träna på planerna.

Vi kan träna på gym hur mycket vi vill, man betalar 100kr för en nyckel och får tillbaka hundringen vid terminsslutet. Samma sak till stallet; 50kr för en nyckel så man kan gå in i stallet för att boxträna hunden, låna träningsredskap eller agilityutrustning m.m.

Alla hundar har en egen box som man inreder och städar i slutet på veckan. Hundinlämning sker 8:00 varje dag, sen hämtar man hunden lite beroende på schematider och sådant. Det har funkat förvånansvärt bra med Pixie, men hon blir helt extatisk när jag hämtar henne (såklart). Jag är bara glad att hon inte är totalt olycklig.

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget. Att beskriva allt som har med flytten till Värmland att göra. Jag ska alltså från och med 2/9 börja mitt andra gymnasieår på ForshagaAkademin istället för Säbyholm Utbildningar.

Vi har haft förhoppningar hela sommaren, att saker skulle bättra sig. Säbyholm hade trots allt en hel sommar. Bara en så viktig sak som hundboxarna, det borde vara en topp 1 prioritering för Säby. Borde ha varit.

Och det är inte som att jag inte vet, att jag är dum i huvudet, jag förstår att Säbyholm har dålig ekonomi. Det kan vara svårt att bedriva en friskola, som dessutom nyligen flyttat till en förort i Sollentuna kommun. Men alla de tomma löften vi fått höra av vår rektor, det tar på psyket, man blir irriterad. Det märks inte minst även på lärarna. Jag har sett lärare hela vårterminen som bara suckar och skakar på huvudet. "Vad kan vi göra.."

När jag första gången innan skolstarten fick höra att det mesta var som vanligt på Säbyholm blev jag inte chockad, men när jag kom hem drogs en hel process igång. Jag bestämde mig för att inte fortsätta att vänta på förändring, jag skulle ändra saker och ting själv. Pratade med ett fåtal ur klassen (som dock redan är "ett fåtal" om man säger så) och bestämde mig till slut för att maila Forshaga. Under ett par dagar hade jag mailkontakt, i tisdags andra dagen i skolan blev det klartecken att jag och Pari kunde börja på ForshagaAkademin.

Det kändes så stressat, jobbigt, trist med tanke på allt jag hade laddat för. Att saker skulle bli bättre, kunna vara aktiv på Skarpnäck Hundungdom, försöka klara av att bo i stan och pendla, gå agilitykurs.. ja. Samtidigt kändes det spännande, en omvändning, något som behövdes för mig och Pixie.

På tisdag vid 14-tiden åker jag och Pari med vovvarna till Forshaga. Morgonen efter träffar vi rektorn för att gå igenom studieplan och omdömen. Vi kommer få ett par dagar att landa ordentligt innan vi börjar, innan resten av klassen flyttar in. Jag är förvånande nog inte särskilt nervös över att börja i en ny klass. Känns som jag hunnit lära mig att lära känna nya människor; men också att lära känna mig själv. Jag är inte osäker. Jag vet precis vem jag är.

Mer uppdatering om flytten kommer självklart, när ni minst anar det...!