v. 3: No more agility (Första passet i inomhushallen)

"Det här med agility har varit upp och ner under det senaste året. Ena stunden är jag 100% på, i nästa funderar jag på att ta det lugnt. Det har även varit problem med att Pixie kan vara för hög för medium och då har jag inte velat tävla alls.

I början av året nu sa jag att mina största mål skulle vara fokus på lydnad och bli startklara i agility. Igår tränade vi i inomhushallen, vilket blev väldigt jobbigt. Pixie bokstavligen skriker och flåsar i stress när andra hundar kör, hon skalltjuter på plan och är så stressad till en början att hon får svårt att fokusera (vilket också påverkar mitt fokus.) Jag vet mycket väl att det skulle gå att träna, jag vet att hon blir lite mindre stressad när hon gjort något aktivt innan träning och vartefter man försökt lugna henne. Men det känns så onödigt.

Därför har jag bestämt mig att med lås på händerna hålla mig ifrån agilityn helt. Och nu tänker jag inte ändra mig; om jag får för mig att "lite agility får jag ändå köra idag" så ska mina kompisar få brotta ner mig om det är vad som krävs. (Jag har ju verkligen kommit att älska sporten.) Vi ska satsa ALLT på lydnaden, varje träning vi har. Nya moment till högre klasser, finslipa 1:ans moment och tävla till oss bättre priser än förr!"

Det här la jag precis upp på Facebook.

Min magkänsla bara säger åt mig "skit i agilityn nu, hur surt det jävla äpplet än känns att bita i". Vi behöver verkligen ge järnet i lydnaden, och nu får det bli så 2014. Min gamla mål jag la upp här efter nyår får strykas. Börja om från noll.

Jag är förresten en person som överlag går mycket på magkänsla. Ni vet hur vissa säger ibland att de bara känner på sig nåt, magkänslan? Hur psycho det låter. Men jag är en sån, och min magkänsla har haft rätt i så många situationer - stora som små. Det känns dessutom snällast mot Pixie som går upp så mycket i varv utan att riktigt kunna lugna ner sig. Fortfarande kan jag ju träna vid agilityplaner; att hon ska vara passiv eller köra lydnad. Så att hon i alla fall vänjer sig vid att andra kan få träna i närheten utan att hon blir hysterisk.

Vi var som sagt i inomhushallen igår. Vi började med agilityn och avslutade med lydnad.

Pixie och jag körde ett blandat pass tävlingsträning med;
fritt följ - ställande - inkallning - läggande - hopp över hinder - tandvisning - rutan

Det fria följet har sina skeva punkter där hon sitter snett. Ställandet måste jag verkligen träna stadga på, precis som förut. Tandvisning måste vi börja träna med okända människor. Sista övningen fick vi träna lite på med klicker. Jag hade inte kört rutan sen i höstas. Hon ville som förra året först apportera vänstra första konen. Men vi tränade vidare på det. Tänker inte skriva så invecklat om träningen, eftersom jag kommer behöva skriva om en mer långsiktig plan över hur lydnaden ska se ut under vinter/vår.