Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget. Att beskriva allt som har med flytten till Värmland att göra. Jag ska alltså från och med 2/9 börja mitt andra gymnasieår på ForshagaAkademin istället för Säbyholm Utbildningar.
Vi har haft förhoppningar hela sommaren, att saker skulle bättra sig. Säbyholm hade trots allt en hel sommar. Bara en så viktig sak som hundboxarna, det borde vara en topp 1 prioritering för Säby. Borde ha varit.
Och det är inte som att jag inte vet, att jag är dum i huvudet, jag förstår att Säbyholm har dålig ekonomi. Det kan vara svårt att bedriva en friskola, som dessutom nyligen flyttat till en förort i Sollentuna kommun. Men alla de tomma löften vi fått höra av vår rektor, det tar på psyket, man blir irriterad. Det märks inte minst även på lärarna. Jag har sett lärare hela vårterminen som bara suckar och skakar på huvudet. "Vad kan vi göra.."
När jag första gången innan skolstarten fick höra att det mesta var som vanligt på Säbyholm blev jag inte chockad, men när jag kom hem drogs en hel process igång. Jag bestämde mig för att inte fortsätta att vänta på förändring, jag skulle ändra saker och ting själv. Pratade med ett fåtal ur klassen (som dock redan är "ett fåtal" om man säger så) och bestämde mig till slut för att maila Forshaga. Under ett par dagar hade jag mailkontakt, i tisdags andra dagen i skolan blev det klartecken att jag och Pari kunde börja på ForshagaAkademin.
Det kändes så stressat, jobbigt, trist med tanke på allt jag hade laddat för. Att saker skulle bli bättre, kunna vara aktiv på Skarpnäck Hundungdom, försöka klara av att bo i stan och pendla, gå agilitykurs.. ja. Samtidigt kändes det spännande, en omvändning, något som behövdes för mig och Pixie.
På tisdag vid 14-tiden åker jag och Pari med vovvarna till Forshaga. Morgonen efter träffar vi rektorn för att gå igenom studieplan och omdömen. Vi kommer få ett par dagar att landa ordentligt innan vi börjar, innan resten av klassen flyttar in. Jag är förvånande nog inte särskilt nervös över att börja i en ny klass. Känns som jag hunnit lära mig att lära känna nya människor; men också att lära känna mig själv. Jag är inte osäker. Jag vet precis vem jag är.
Mer uppdatering om flytten kommer självklart, när ni minst anar det...!
Vi har haft förhoppningar hela sommaren, att saker skulle bättra sig. Säbyholm hade trots allt en hel sommar. Bara en så viktig sak som hundboxarna, det borde vara en topp 1 prioritering för Säby. Borde ha varit.
Och det är inte som att jag inte vet, att jag är dum i huvudet, jag förstår att Säbyholm har dålig ekonomi. Det kan vara svårt att bedriva en friskola, som dessutom nyligen flyttat till en förort i Sollentuna kommun. Men alla de tomma löften vi fått höra av vår rektor, det tar på psyket, man blir irriterad. Det märks inte minst även på lärarna. Jag har sett lärare hela vårterminen som bara suckar och skakar på huvudet. "Vad kan vi göra.."
När jag första gången innan skolstarten fick höra att det mesta var som vanligt på Säbyholm blev jag inte chockad, men när jag kom hem drogs en hel process igång. Jag bestämde mig för att inte fortsätta att vänta på förändring, jag skulle ändra saker och ting själv. Pratade med ett fåtal ur klassen (som dock redan är "ett fåtal" om man säger så) och bestämde mig till slut för att maila Forshaga. Under ett par dagar hade jag mailkontakt, i tisdags andra dagen i skolan blev det klartecken att jag och Pari kunde börja på ForshagaAkademin.
Det kändes så stressat, jobbigt, trist med tanke på allt jag hade laddat för. Att saker skulle bli bättre, kunna vara aktiv på Skarpnäck Hundungdom, försöka klara av att bo i stan och pendla, gå agilitykurs.. ja. Samtidigt kändes det spännande, en omvändning, något som behövdes för mig och Pixie.
På tisdag vid 14-tiden åker jag och Pari med vovvarna till Forshaga. Morgonen efter träffar vi rektorn för att gå igenom studieplan och omdömen. Vi kommer få ett par dagar att landa ordentligt innan vi börjar, innan resten av klassen flyttar in. Jag är förvånande nog inte särskilt nervös över att börja i en ny klass. Känns som jag hunnit lära mig att lära känna nya människor; men också att lära känna mig själv. Jag är inte osäker. Jag vet precis vem jag är.
Mer uppdatering om flytten kommer självklart, när ni minst anar det...!
RSS Feed